Tales (referens) ansåg att det största, svåraste problemet är att förstå sig själv förutom att han var ”modell” för hur vi pedagogiskt kan leva tillsammans = kritiserar oss själva och andra och låter andra kritisera oss och sig själva så vi tillsammans kan finna bästa möjliga lösning. Att förstå sig själv är kanske fortfarande en utav de svåraste frågorna som vi även har idag. Nu kan vi mer ingående formulera problemet beträffande att förstå vår hjärnans evolution/utveckling genom hundratals miljoner år, som på sista tiden utvecklat och integrerat spatial informations processande kod med seriell kod och senast hos homosapiens sista cirka trehundra tusen åren verbal kod. I princip avgörande för att för stå oss själva och andra vetenskapligt, kliniskt och personligt! Kanske kan vifinna en likhet med relativitetes “rumtid”, “enligt relativitet den är tiden en fjärde dimension. Inom relativitet den finns ingen absolut position eller absolut tid eftersom det sätt på vilket saker rör sig påverkar deras position i tiden. Vi måste betrakta rumtiden som en helhet istället för att se tid och rum som separata storheter” Kvantfysik på 30 sekunder, 2018)
Något som gör att inte bara psykologi och psykiatrin utan alla typer utav human hälso- och sjukvård inte står på någorlunda fast kunskapsmål mark utan mer eller mindre gungfly – som bäst?
Följdfrågorna är många till exempel
A – varför behandlas livsstilsrelaterade sjukdomar och besvär med läkemedel och inte med livsstilsförändringar? Beror det på okunskap eller ekonomiska intressen som styr riktningen för den västerländska medicinen?
B – samtidigt som västerländsk medicinsk kunskap och praktik utvecklas företrädesvis byggande på reduktionistisk syn och läkemedel i första hand och österländsk på holistisk synsätt, mer livsstils beteende inriktat och företrädesvis egenvård till stor del – MEN räcker det inte med att integrera den österländska medicinen inom den västerländska?
Kanske om vi verkligen kan utveckla någon form av INTERFACE som inte bara inom kunskap, metod och praktik kan integreras utan också pedagogiskt individanpassat för kliniker/handledare och patienter men också till alla – i princip som förebyggande beteende livsstil.
Det senare förutsätter även en kulturell revolution, givet vi utgår ifrån principen att internalisering av egna kulturarvet präglar individers förutsättningar av biologisk, psykologisk, social och kulturell utveckling som eventuellt en självständigt tänkande handlande individ kan bygga vidare på.
Stop!
Fråga inte är om ovan är möjligt eller ej utan är det önskvärt? Nödvändigt för att skapa förutsättningar för ökad hälsa och livskvalitet inom våra samhällen?
Många integrerade ansatser har gjorts genom årtusenden men har uppenbarligen kommit till korta.
Varför? Bristfälligt kunskapsparadigm? Profitörer och maktbesserwissrar lotsar och styr utvecklingen?
Några exempel
1 – George Kelly (1955) visade på en möjlig väg inom psykologin och psykiatrin som få utan makt förstod
2 – George Engel (1977) försökte utveckla en biopsykosocial medicin metod men blev utstött
3-Thomas Kuhn och Karl Popper (referenser) försökte förklara men ingen för deras tänkande vidare mot handlingsplaner och konkretiserade
Men det finns frön till ett interface (se början) och det är tillämpad integrerad biopsykosocial medicin (www.biopsychosocialmeedicine.com) egentligen byggande på en praktiskt möjlig paradigmplattform (www.IPBM-se
Nedan beskriver jag en möjlig kunskapsprov praktik omläggning som skulle kunna göras samtidigt som man arbetar 100 % har familj och fritid givet man är kunskapsbaserat motiverad
Text kommer – men samtidigt har jag behandlat det som kommer nedan på många håll på många av mina hemsidor …
Time again to ask central perhaps impossibly difficult questions
Tales (reference) considered that the biggest, most difficult problem is to understand oneself in addition to being the ”model” for how we can pedagogically live together = criticizing ourselves and others and allowing others to criticize us and themselves so that together we can find the best possible solution. Understanding oneself is perhaps still one of the most difficult questions that we also have today. Now we can formulate in more detail the problem of understanding the evolution/development of our brain through hundreds of millions of years, which has recently developed and integrated spatial information’s processing code with serial code and most recently in homosapiens’ last about three hundred tusen years of verbal code. Basically crucial to stand for ourselves and others scientifically, clinically and personally! Perhaps we can find a similarity with the ”spacetime” of relativity, ”according to relativity it is time a fourth dimension. Within relativity there is no absolute position or absolute time because the way things move affects their position in time. We need to consider spacetime as a whole instead of seeing time and space as separate quantities” Quantum Physics in 30 Seconds, 2018)
Something that means that not only psychology and psychiatry, but all types of human health care are not on reasonably solid knowledge ground but more or less quagmire – at best?
The follow-up questions are many, for example:
A – Why are lifestyle-related diseases and disorders treated with medicines and not with lifestyle changes? Is it due to ignorance or economic interests that guide the direction of Western medicine?
B – while Western medical knowledge and practice are developed preferably based on reductionist views and drugs in the first place and Eastern on holistic approaches, more lifestyle behavior oriented and preferably self-care to a large extent – BUT is it not enough to integrate Eastern medicine within the Western one?
Maybe if we can really develop some kind of INTERFACE that not only in knowledge, method and practice can be integrated but also pedagogically individualized for clinicians / supervisors and patients but also to everyone – basically as preventive behavior lifestyle.
The latter also presupposes a cultural revolution, given that we start from the principle that the internalization of one’s own cultural heritage characterizes individuals’ conditions of biological, psychological, social and cultural development on which any independently thinking individual can build.
Stop/Jar!
The question is not whether the above is possible or not but is it desirable? Necessary to create the conditions for increased health and quality of life within our societies?
Many integrated approaches have been made over millennia but have obviously fallen short.
Why? Flawed knowledge paradigm? Profiteers and power-seekers pilot and control development?
Some examples
1 – George Kelly showed a possible path in psychology and psychiatry that few without power understood
2 – George Engel (1977) tried to developing an biopsychosocial medicine approach but was ostracized
3-Thomas Kuhn and Karl Popper (references) tried to explain but no one advances their thinking towards action plans and concretized
But there are seeds for an interface (see beginning) and it is applied integrated biopsychosocial medicine (www.biopsychosocialmeedicine.com) actually building on a practically possible paradigm platform (www. IPBM-se
Below I describe a possible knowledge test internship rescheduling that could be done while working 100% have family and leisure given you are knowledge-based motivated
Text is coming – but at the same time I’ve dealt with what’s coming below in many places on many of my websites…