”Dödlig psykiatri och organiserad förnekelse” av Nordiska Cochrane-centrets chef, Peter Gøtzsche har (2015) publicerats på svenska och diskuteras nu mer omfattande på olika håll, bl.a. har TV4 med Malou von Sivers tagit upp detta på ett ansvarsfullt sätt anser jag.
(Om någon/ra vill hjälpa till ideellt – som jag själv arbetar – så maila mig gärna (först en gång innan) en sammanfattning av Gøtzsches ”budskap” och/eller engelsk översättning av hela sidan – eftersom det dröjer innan jag hinner med det).
Nedan diskuterar/gör jag (Bo von Schéele);
1. Inkludera några kritiker till som exempel på att flera har mycket skarp kritik.
2. Ger några korta egna kommentarer
3. Kommer att (inte klart) lägga in en kort sammanfattning av Gøtzsches ”budskap”
4. Lagt in några andras kommentarer från Läkartidningen
5. Lägger in en referenslista (inte klart)
Tilläggas kan redan här att nedan diskuterade ”läkemedelsmissbruk” föreligger inom inte få somatiska områden, t.ex. högt blodtryck där min uppfattning utifrån min c 20-åriga kliniska erfarenhet är att extremt få har nytta av läkemedel (givet inte livshotande tillstånd föreligger) och att läkemedel i stället mörkar utveckling av allvarliga kroniska sjukdomar och hindrar effekter av psykofysiologiska stressmedicinska verktygsanvändning – egenvård coachad vid behov.
1. Till hans kritik kan läggas till t.ex.
- ”Bad Pharma: How Drug Companies Mislead Doctors and Harm Patients” av Ben Goldacre liksom
- “Saving Normal: An Insider’s Revolt Against Out-of-Control Psychiatric Diagnosis, DSM-5, Big Pharma, and the Medicalization of Ordinary Life” av Allen Frances
Nedan diskuterar jag (just nu med ”grov” text som inte är färdigformulerad) enbart i termer av några kommentarer Götzshes ”budskap”, alltså inte en sammanfattning av hans kritik som bör modifieras något. Den är det ytterst obekväm men samtidigt en viktig angelägen kritik av framför allt psykiatrin i alla dess formella ”former”.
2. Allt fler forskare och kliniker har insett att det sker flera saker inom hälso- och sjukvården som inte får hända – men gör det ändå av flera skäl som författaren Peter C Gøtzsche för fram – även om viss modifiering bör göras eftersom han avser att provocera.
Hans budskap kan dock skrämma många av dem som lider av olika mentala/psykologiska/psykiatriska problem. De som läser/hör detta kan de bli mycket oroade. Till er vill jag säga att Gøtzsche inte är ensam om denna uppfattning, fler och fler ansluter sig till en något modifierad men mycket liknande uppfattning!
Till ovan kritik kan jag glädjande informera om att det finns nya typer av diagnosinstrument och åtgärdsprogram som ännu inte kommit till kännedom inom hälso- och sjukvården. Mer om detta på www.healthcreators.com men också t.ex. http://stressmedicin.se/information/stressmedicin-for-alla-av-oss-alla/
Men det finns också lovande positiv information att förmedla:
Sedan 30 år har jag själv fokuserat på lösningar av ovan diskuterade problem genom att vidareutveckla min doktorsavhandling vid Uppsala Universitet (för 30 år sedan 15 december 2016) där jag bygger på ett nytt forsknings- och kliniskt område (se mer nedan) som alltså fortfarande inte är känt (eller vill kännas vid) i Sverige det är psykofysiologisk förankrad Stressmedicin.
Där lägger jag fokus på att utveckla mer effektiva, ofarliga lösningar som till största delen bygger på utbildning och egenvård där klinikernas fokus är på utredningar som förklaras i enkla, användbara termer, utbildar praktiskt hur var och en kan skräddarsy sina verktyg utifrån en biopsykosocial medicinsk verktygslåda (föda, andning, motion, olika psykosociala strategier, hobbys, sömn, ..), motivera och uppmuntra samt dokumentera utvecklingen i avläsbara termer.
Vi kan faktiskt i dag konkret visa patienter och deras kliniker tydligt i dynamiska data hur var och ens impuls-känslobeteenden och dess egenkontroll fungerar (screening) men också hur man genom beteendeträning kan se hur man stegvis normaliserar den.
Samtidigt bör man givetvis också bearbeta den psykosociala situationen, hemma, på arbetsplatser och övrigt! Bör peka på att det ligger mångårigt, oerhört hårt arbete av många fler än jag bakom det som jag lyfter fram här.
Först nu ser jag början till ett genombrott även i Sverige, men jag, i min tur, bygger på en pionjärs (George Kelly, kliniker och forskare, som dog för 50 år sedan nästa år) arbete, som även först nu börjar förstås och uppmärksammas. Hans arbete ligger till grund för mitt arbete och utgör sammantaget början på en klinisk revolution som nog inte längre kan stoppas.
Varför känner man inte till detta inom psykiatrin, psykologin och allmän medicinen? Kanske delar av svaret finns i Gøtzsche och medarbetares beskrivning av situationen inom medicinen/psykiatrin.
3. Kommer att (inte klart) lägga in en kort sammanfattning av Gøtzsches ”budskap”
Ej klart än!
4. Några andras kommentarer
(a) ”Jag tycker det är mycket hedervärt att Läkartidningen på ett välbalanserat sätt lyfter fram Peter Götzsches kritik av läkemedelsindustrins kriminalitet och speciellt när det gäller psykofarmaka. Jag har tyvärr själv haft tillfälle att i två nära fall konstatera allvaret i beroendet som då fick rent katastrofala följder, ja rent ohyggliga, för dem själva och omgivningen när de självsvåldigt tvärt avslutat sin medicinering. Det förvånar mig därför att denna psykotiska abstinenseffekt inte omnämns mer än indirekt i artikeln.”
Docent Göran Sjöberg, Chalmers
Det är nog inte så stor chans att Läkartidningen tar in min kommentar men jag har dock vid några tillfällen lyckats med detta.
BvS-> Intressant är att Sjöberg är van inte få aina kommenterar publiserade.
(b) SSRI har svag effekt vid depression hos barn, att de orsakat minskat suicidtal i Sverige omtvistat
2016-09-05 11:27
Jag delar barnpsykiatern Göran Högbergs uppfattning om SSRI. Jag passar också på att be honom om ursäkt, för jag minns när han redan för 10 år sedan framförde sina dubier mot dessa mediciners effekt och de andra läkarna inom BUP tittade snett på honom. Jag var tyvärr en av dem. Sedan dess har Göran Högbergs linje sakta men säkert blivit den förhärskande inom hela BUP i Sverige, och i de riktlinjer som idag finns anges en mycket restriktiv användning av SSRI vid depression. Tack för din ihärdighet och ditt mod, Göran!
Jag tror att vuxenpsykiatrin också skulle behöva omvärdera användningen av SSRI. Gøtzsche går mycket hårt åt forskningen om dessa mediciner, och kritiserar bland annat skarpt flera svenska läkare och forskare. Jag tycker att han överdriver en hel del, men han har också klara poänger. Det har skett skrämmande mycket fuffens vid läkemedelsstudierna, och läkemedelsbolagen måste presentera precis alla studier som har gjorts, det vill säga gräva fram även de studier som visat inga eller negativa resultat.
Om SSRI verkligen bidragit till minskningen av fullbordade suicid i Sverige är inte bevisat. Alexander Lisinski, jag skulle uppskatta om du läser Gøtzsches långa kapitel om SSRI-preparaten och sedan återkommer med dina reflektioner. Efter att jag hade läst kapitlet blev jag mycket skrämd över läkemedelsindustrins metoder.
(c) Granska underlaget för riktlinjer och vårdprogram
2016-09-04 09:31
Svenska Föreningen för Barn och Ungdomspsykiatri (SFBUP) har utformat ett vårdprogram vid depression där de säger att ”Fluoxetin har god evidens och låg risk…” Jag har formulerat en reservation som sammanfattas med ”Det är en obetydlig effekt av SSRI vid depression hos unga. Det föreligger flera allvarliga biverkningar varav den ökade självmordsrisken är den allvarligaste.”. Det vetenskapliga underlaget för denna reservation finns på SFBUPs hemsida: http://www.svenskabupforeningen.se/bibliotek/kunskapsoversikter_PM/Kommentarer/Remissvar%20fran%20Goran%20Hogberg%20SFBUPs%20depression%20riktlinjer.pdf
(d) Gøtzsche själv kommenterar kritiken nedan (samma länk som ovan):
En läsare får kritisera och såga en bok, men inte ljuga
2016-09-06 15:21
Barn- och ungdomspsykiater Sven Román gillar min bok Dödlig psykiatri och organiserad förnekelse. Under rubriken ”Tack för att ni uppmärksammar denna gigantiska skandal, samt några invändningar mot boken” skriver han: ”Jag gläder mig åt att Läkartidningen ger denna bok så stor uppmärksamhet. Det Gøtzsche pekar på är skandalöst, och han har rätt i väldigt mycket. Psykiatrin måste tänka om rejält” (1).
Herman Holm, däremot, tycker inte om min bok (2). Han titulerar sig överläkare men är faktiskt psykiater. Han använder falska och vilseledande argument för att understryka sitt missnöje (2).
Det är inte korrekt att jag kommer med påståenden som jag inte har belägg för. Min bok har hundratals referenser, och om jag förmodar något så skriver jag tydligt att det är en förmodan och varför jag har uppfattningen ifråga.
Det är naturligvis irrelevant att säga att jag inte har klinisk erfarenhet. Jag citerar många observationer gjorda av psykiater med klinisk erfarenhet.
Det är alldeles galet när Holm hävdar att jag inte har forskningsmässig erfarenhet på området. Jag har vid fyra tillfällen publicerat mig i BMJ om psykofarmaka, Holm har aldrig publicerat sig där. Jag har två avslutade ph.d.-förlopp och tre under arbete, alla om psykofarmaka. Det är lögn som Holm hävdar att jag inte ger vetenskapliga belägg eller källor för att psykofarmaka är den tredje vanligaste dödsorsaken. Jag angav mina källor i min förra bok Dödliga mediciner och organiserad brottslighet, och i den nya boken Dödlig psykiatri och organiserad förnekelse anger jag mina källor för att psykofarmaka också är den tredje vanligaste dödsorsaken.
Holm skriver om mig: ”Han framträder ofta precis som i denna artikel som professor, direktör och grundare av Cochrane i Köpenhamn. Det ger ju det hela en aura av vetenskaplighet.” Tycker Holm att jag skulle dölja för läsarna vem jag är? Min vetenskaplighet är för övrigt inte någon ”aura”, den är gedigen och mina böcker är också vetenskapliga. Min förra bok tilldelades förstapriset av British Medical Association i kategorin ”Basis of Medicine” 2014. Det är också fel att jag inte har givit vetenskapliga belägg eller källor för mitt förslag om att man borde tillföra något i placebon, till exempel atropin, för att bättre blinda försöken. Det är inte heller korrekt att jag skulle ha uttalat mig om psykofarmaka ”i Cochranes namn”. Cochranes internationella ledning önskade bara att undvika missförstånd och skrev att mina kommentarer i en brittisk tidning ”could be misconstrued as indicating that Professor Gøtzsche is conducting this work on behalf of Cochrane”.
Herman Holm skrev 2014 en recension om Robert Whitakers bok Pillerparadoxen, som också handlade om psykofarmaka, och som han också tyckte mycket illa om (3). Holm läser böcker på ett märkligt sätt. Han skrev: ”Enligt min läsning av litteraturen finns det inget stöd för Robert Whitakers tes att det är pillrens fel (pillerparadox) att vi ser en ökning av psykisk ohälsa.” Men Whitakers bok är full av övertygande dokumentation! Jag ger här bara ett exempel: I alla länder där det undersökts har antal personer som fått förtidspension på grund av psykisk ohälsa ökat kraftigt samtidigt som förbrukningen av psykofarmaka har ökat kraftigt. Holms kritik av Whitakers bok var så extremt vilseledande att Whitaker påpekade detta i Läkartidningen under rubriken: ”En recensent får kritisera och såga en bok, men inte ljuga” (4).
1. Román S. Tack för att ni uppmärksammar denna gigantiska skandal, samt några invändningar mot boken. Läkartidningen 2016;113:D9FU.
2. Holm H. Berg och dalbana. Läkartidningen 2016;113:D9FU.
3. Holm H. Överdiagnostik och överbehandling inom psykiatrin? Läkartidningen 2014;111:CYCP.
4. Whitaker R. Författaren till ”Pillerparadoxen”: ”En recensent får kritisera och såga en bok, men inte ljuga”. Läkartidningen 2014;111:CZIE.
5. Länkar/referenslista
Några länkar (OBS kolla kritiskt):
Föredrag om dödlig psykiatri och organiserad förnekelse
Recension: Dödlig psykiatri och organiserad förnekelse – Bra, nödvändig, livsviktig
http://www.mynewsdesk.com/se/kommitten_for_manskliga_rattigheter/pressreleases/doedlig-psykiatri-och-organiserat-foernekande-avsloejad-i-ny-bok-1243859
Samt:
Egna länkar:
www.ipbm,.se
www.adhdfonden.se
www.healthcreators.com
www.biopsychosocialmedicine.com
Referenser
Lägger in just nu bara min egen avhandling eftersom jag nämner den ovan (skall också lägga in en sammanfattning vid tillfälle – med framkommer även på http://stressmedcenter.com/om-oss)
von Schéele, B. H. C: Assessment of a multifaceted treatment of negative stress : a cognitive and cardiovascular approach . 1986. (Comprehensive Summaries of Uppsala Dissertations from the Faculty of Social Sciences, 0282-7492 ; 4)
BvS 2016-12-01