(Swedish text below the English)
It is well known that you should not take medication when you have a stomach ache and no investigation has been carried out so you know the cause of the symptoms – but this should apply to most symptoms, especially in lifestyle medicine areas. This also applies especially to hypertension/high blood pressure, which should only be treated after a thorough investigation has taken place and the causes have been determined!
Unfortunately, nowadays more indirectly, the pharmaceutical medicine paradigm controls a lot in clinical education where the focus on drug treatment is prioritized by profit interests but also by politicians for economic reasons in healthcare areas where the economy can be troublesome if you do in-depth investigations of, for example, high blood pressure.
At the same time, every responsible clinician knows that it is seldom possible to base clinical work solely on the symptoms of the patient for many reasons, one of which is the above. The fact that we lack the tools to make psychophysiologically well-grounded psychophysiological analyses does not make it easier – something that has always been a low priority area in a pharmacological medical paradigm, which cannot be blamed on the committed clinician but on the power of those in the medical hierarchy who decide what is to be included in various educations.
At the first reception at a health centre, it is important that some form of qualified ”sorting” takes place where you separate what you consider uncomplicated with what is complicated. Very difficult because none of us possess absolute knowledge even in the areas for which we have specialist training – here it is really important to make time for in-depth investigations through referrals to the specialist areas that are presumed to be valid according to the health doctor’s knowledge and experience. This can be done in at least two steps where (a) first a request based on a problem description that is answered as soon as possible in terms of (i) a high probability that the person’s specialist area has no one to add or (ii) uncertain from the outside from the referral request, but wants more info or probably the right to write a referral to us, where the patient’s description is also attached.
The above can apply to several different disciplines because we still – to a large extent – have a reductionist, non-multidisciplinary habit of knowledge-experiential to build on.
The risk today is that people at the health center level try to ”treat” the symptoms without having a reasonably clear picture of the causes of the dysfunctions that cause the symptoms – as the title says!
By risk, I mean – which is discussed not only internationally – too late, more complex diseases are missed by focusing only on the symptoms and not their causes. Differential diagnosis for some symptoms can be 10-70 different options depending on the type of symptoms that the patient is presenting. Here it is also an advantage for patients to describe in more detail what problems/problems/symptoms the patient suffers from. That is, what, how, to what degree, variations over short and long periods of time and – in fact – what the patient’s own perception is. Due to the rapid development of internet medicine, many patients can really try a lot themselves before seeking care! The patient’s self-work and self-care should be taken into account and preferably – as we have done – invite to group training to give time not only to knowledge transfer but also for the patient to feel involved. The title further developed from my doctoral dissertation (1986) manual is still ”the patient as reasonably trained (by us in group training/workshops) competent resource and collaborator”.
More is to come …
Svensk text
Kan framgångsrik behandling av symptom utan att veta dysfunktionella orsaker vara destruktiv genom att det mörka/dölja en dysfunktionell vidareutveckling med fatala konsekvenser?
Det är välkänt att man inte skall ta läkemedel när man har ont i magen och ingen utredning skett så man vet orsak till symptomen – men detta bör gälla de flesta symptom, speciellt inom livstilsmedicinska områden. Detta gäller även speciellt hypertension/högt blodtryck som bör läkemedels behandlas först sedan ingående utredning har skett och orsaker fastställts!
Tyvärr styr, numera mer indirekt, läkemedels medicin paradigmet mycket i kliniska utbildningar där fokus på läkemedelsbehandling prioriteras av profitintressen men också av politiker av ekonomiska skäl inom vårdområden där ekonomin kan bli besvärande om man gör ingående utredningar av t.ex. högt blodtryck.
Samtidigt vet varje ansvarskännande kliniker att man sällan enbart kan basera sig i kliniskt arbete på enbart symptomen hos patienten av många skäl där det ovan är ett. Att vi saknar verktyg för att göra psykofysiologisk väl förankrade psykofysiologiska analyser gör det inte lättare – något som multidisciplinärt alltid varit ett låg prioriterat område i ett farmakologisk medicinsk paradigm, vilket inte kan skyllas den engagerade klinikern utan väl de styrande i medicinsk hierarki maktposition som bestämmer av som skall ingå i olika utbildningar
Vid just första mottagandet vid hälsovårdscentral är det viktigt att någon form av kvalificerad ”sortering” sker där man skiljer ut det man anser okomplicerat med det som är komplicerat. Mycket svårt eftersom ingen av oss besitter absolut kunskap även på de områden som vi har specialist utbildning för – här gäller verkligen att bereda tid för ingående utredningar genom remisser till de specialistområden som förmodas vara valida efter hälsovårdsläkarens kunskaper och erfarenheter. Detta kan ske i minst två steg där (a) först en förfrågan grundad på problembeskrivning som besvaras snarast i termer av (i) hög sannolikhet att vederbörandes specialistområde inte har någon att tillföra eller (ii) osäker utifrån från remissförfrågan, men vill ha mer info eller sannolikt rätt skriva remiss till oss, där även patientens beskrivning biläggs.
Ovan kan gälla flera olika discipliner eftersom vi fortfarande – till stor del – har en reduktionistisk, icke-multidisciplinär vana att kunskaps-erfarenhetsmässigt att bygga på.
Risken i dag är att man på hälsocentralsnivå försöker ”behandla” symptomen utan att ha en någorlunda klar bild av orsaker till vilka dysfunktioner som orsakar symptomen – som titeln lyder!
Med risk avser jag – som diskuteras inte bara internationellt – alltför sent mer komplexa sjukdomar missas genom att man enbart fokuserar på symptomen och inte dess orsaker. Differential diagnos för en del symptom kan utgöra 10-70 olika alternativ beroende på vilken typ av symptom som patienten redogör för. Här är det också en fördel att patienter innan för beskriva mer i detalj vilka problem/besvär/symptom som patienten lider av. Alltså vad, hur, i vilken grad, variationer över kort och lång tid samt – faktiskt -vad patienten själv har för uppfattning. Genom internet medicinens snabba utveckling kan många patienter verkligen själva försökt en hel del innan de söker vård! Patientens egenarbete och egenvård bör beaktas och gärna – som vi gjort – bjuder in till grupp utbildningar för att ge tid åt, inte bara kunskapsöverföring utan också att patienten kan känna sig som delaktig. Titeln vidareutvecklat från min doktorsavhandlings (1986) manual är fortfarande ”patienten som rimligen utbildad (av oss i grupputbildningar/workshops) kompetent resurs och medarbetare.