Swedish below
The reason is embarrassing for Swedish healthcare, they lack relevant knowledge and methods as well as diagnostic methods.
Can’t be possible, can it?
The story is the following, which I have followed since the 1980s when I was working on my doctoral thesis
Central here is the Locus Coeruleus (LC) and the GABA system, which are central to physiological stress reactions. It was thought that a drug had been developed for chronic over active LC, but it gradually turned out that the side effects were too severe. Then they lost interest (no profit in sight) and LC ”disappeared” even in medicine, which then as now is dependent on drugs. But now that in some countries they are aiming for drug independence, the interest in LC and other neurotransmitters, inhibitory and excitatory (such as LC) has finally gained momentum, but apparently not in Sweden – yet?
Today in Sweden these fundamental biological systems are not measured, so the responsible clinician does not know what it is like with the patient in front of him regarding these extremely central systems, he has minimal or no knowledge (education?) and experience and lacks relevant biopsychosocial medical ”toolbox). NOTE it is not the healthcare staff I am criticizing but those who decide what the training should contain. I want to emphasize that none of us have absolute knowledge but varying degrees of limited knowledge, so humility, constructive cooperation and dare to react when the healthcare elite ”can be suspected of being out cycling” … and also listen to the patients who can (my experiences from the manual ”Patient as a reasonably competent – by us group trained – resource and co-worker in their own rehab”) who should not be seen as ”helpless” but as possible resources when offered and the patient has the energy/desire …
So, in addition to all the other more well-known increasingly difficult problems in healthcare (which seem to be increasingly developing, among other things probably due to the lack of competence of the health care power and …), we have the above problems that I discuss above. Of course, I have been suggesting for decades how to solve this. I now intend to publicly start Bergvik Open Academy for Innovative Medicine Management where Open means that you are welcome even if you are not an academic www.boaim2.se among other things to try (again) to address the above www.boaim2.se
One thing more!
Nudge/nudging https://dictionary.cambridge.org/us/dictionary/english/nudge is a word/concept that can be defined in different ways and also misused, perhaps without people realizing it!
Here I discuss it as soft way to “soft” manipulate a patient to do what they are doubtful about or do not really understand while it is complex, e.g. pharmacological substances without any test/examinations – just talking by the clinician (some in a superior position face to face with the patient)
As I have clinical-scientific perspective and experiences, I have unfortunately notice this is (perhaps not consciously) used by medical clinicians to motivate patients taking pharmacological substances without examinations, simple explanation or own in-depth knowledge. But I think seldom not just to get rid of the patient, which probably suffer from complex multifaceted multidisciplinary dysfunctions not on the education agenda – so not actually the clinicians but those who plan the medical education/training should be criticized!
As my clinical and scientific paradigm is multifaceted (biopsychosocial cultural), generalistic, not reductionistic, with the main part psychpsychological (a platform where I try to integrate parts from Eastern and Western Medicine), socio-cultural needs to be included – to minimize over use of pharmacological substances (often with more or less severe side effects without of not any effects on complex dysfunctions). Therefor I believe that we need in Sweden as in some other countries to move from pharmacological dominance to cooperation with the patient as discussed above!
Bo von Schèele, professor 80+ but still works whenever possible.
Svenska
20% av sjukskrivningarna är stressrelaterade men man har inga bra behandlingsmetoder. Skälet är pinsamt för svensk vård, de saknad relevant kunskaper och metoder liksom diagnosmetoder.
Kan väl inte vara möjligt?
Historien är följande som jag följt sedan 1980-talet då jag jobbade med min doktorsavhandling
Central här är Locus Coeruleus (LC) och GABA systemet som är centrala för bl.a. fysiologiska stressreaktioner. Man trodde man utvecklat ett läkemedel mot kroniskt över aktiv LC, men det visade sig efterhand att det var för svåra biverkningar. Då tappade man intresset (ingen profit i sikte) och LC ”försvann” även inom medicinen som då liksom nu är beroende av läkemedel. Men när nu i några länder man siktar mot läkemedels oberoende så har sista åren snabbt intresset för LC och övriga neurotransmittorer, inhibitoriska och exitatoriska (som LC) fått fart äntligen, men uppenbarligen inte i Sverige – än?
I dag i Sverige mäter man inte dessa fundamentala biologiska system, så ansvarig klinikern vet ju inte hur det är med patienten framför sig beträffande dessa ytterst centrala system, man har minimal eller ingen kunskap (utbildning?) och erfarenhet samt saknar relevant biopsykosocial medicinsk ”verktygslåda). OBS det är inte vårdpersonalen jag kritiserar utan de som bestämmer vad utbildningarna skall innehålla. Vill betona att ingen av oss har absolut kunskap men olika grad av begränsad kunskap, så ödmjukhet, konstruktiv samverkan och våga reagera när vårdeliten ”kan misstänkas vara ute och cykla” … samt lyssna även på patienterna som kan (mina erfarenheter från manualen ”patient som rimligen kompetent – av oss grupputbildad – resurs och medarbetare i sin egen rehab”) som inte bör ses som ”hjälplösa” utan som möjliga resurser när så erbjuds och patienten orkar/vill …
Så, förutom alla andra mer kända allt svårare problem inom vården (som verkar allt mer utvecklas, bl.a. sannolikt på grund av vårdmaktens brist på kompetens och …), så har vi bl. a. ovan problem som jag diskuterar ovan. Har naturligtvis sedan årtionden förslag på hur man kan lösa detta. Avser nu att offentligt starta Bergvik Open Academy for Innovative Medicine Management där Open betyder att man är välkommen även om man inte är akademiker www.boaim2.se bl.a. för att försöka (igen) ta itu med ovan www.boaim2.se
En sak till!
Nudge/nudging https://dictionary.cambridge.org/us/dictionary/english/nudge är ett ord/begrepp som kan definieras på olika sätt och dessutom missbrukas, kanske utan att folk inser det!
Här diskuterar jag det som ett mjukt sätt att ”mjukmanipulera” en patient att göra det de är tveksamma till eller inte riktigt förstår medan det är komplext, t.ex. farmakologiska substanser utan några prov/undersökningar – bara att prata med läkaren (vissa i en överlägsen position ansikte mot ansikte med patienten)
Då jag har klinisk-vetenskapliga perspektiv och erfarenheter har jag tyvärr märkt att detta (kanske inte medvetet) används av medicinska kliniker för att motivera patienter som tar farmakologiska substanser utan undersökningar, enkel förklaring eller egen fördjupad kunskap. Men jag tänker sällan inte bara på att göra sig av med patienten, som förmodligen lider av komplexa mångfacetterade multidisciplinära dysfunktioner som inte finns på utbildningsagendan – så egentligen inte klinikerna utan de som planerar den medicinska utbildningen/träningen bör kritiseras!
Eftersom mitt kliniska och vetenskapliga paradigm är mångfacetterat (biopsykosocialt, kulturellt), generalistiskt, inte reduktionistiskt, med huvuddelen psykpsykologisk (en plattform där jag försöker integrera delar från österländsk och västerländsk medicin), behöver sociokulturell inkluderas – för att minimera överanvändning av farmakologiska substanser (ofta med mer eller mindre allvarliga biverkningar utan eller utan effekter på komplexa dysfunktioner). Därför tror jag att vi i Sverige liksom i en del andra länder behöver gå från farmakologisk dominans till samarbete med patienten som diskuterats ovan!
Bo von Schèele, professor 80+ men arbetar fortfarande när det är möjligt.